Reflektioner från KFF-TFF
"En helt fantastisk kväll på Fredriksskans är på väg mot sitt slut. På det grå betongfundament som utgör läktarsektionerna på den norra sidan ställer sig publiken upp mangrant, sången som ekar ner mot planen är entonig och har bara ett budskap: >>Kalmar - vi ska upp i år!<<"
14:30 Kjell Nyberg manar på ett gäng unga förmågor nere på b-planen. Man övar inspel mot straffområdet där avslutet ska komma snabbt efter en dämpning. Det ser inte alls bra ut och jag blir nästan orolig över att det här är Tipselit, men lugnas när jag per telefon får reda på att det handlar om något slags testspel. Nyberg berömmer sina adepter på bred Stockholmsdialekt, och för ett ögonblick minns jag när den forne sportchefen och tränaren räddade klubben 1997, under säsongen i Division 2.
Det dåliga underhållningsvärdet gör mig en aning dåsig, och snart befinner jag mig längst ut på udden som vetter mot Ängöfjärden. Lägger mig ner i gräset och iakttar en fågel som har slagit sig ner på en liten ö trettio meter från land. Eftersom mina biologikunskaper är pinsamt bristfälliga kan jag inte avgöra vilken sorts fågel det är, men jag gissar mig till att det handlar om en häger. Det är varmt, solens strålar reflekteras mot en stilla vattenyta.
17:00 Något som är ganska unikt för Kalmar, och då menar jag inte i positiv bemärkelse, är alla de palmer som ställs ut på gatorna om somrarna. Jag vet inte vad stadsplanerarna hade tänkt sig, men det ser ju inte särskilt autentiskt ut där de står utplacerade i enorma blomkrukor. Efter att ha irriterat mig på denna, egentligen totalt meningslösa företeelse, kliver jag in på T&T för ett par kalla innan match. Vårt lilla sällskap på åtta personer diskuterar allehanda saker. Akinder har gjort en ny intervju med Jocke Lantz, en kille som jag kommer ihåg som sympatisk från tiden i gymnasiet då vi gick i samma klass. Något de flesta av oss är överens om är dock att man vill ha en viss distans till spelarna som supporter. Jag har aldrig förstått den personkult vissa ägnar sig åt, spelarna är yrkesmän - inte några "idoler".
18:45 På något sätt har vi lyckats ena oss om att inte utnyttja säsongskorten till mer än entrén ikväll. Idag ska det nämligen sjungas för KFF, och det är dags att återvända till gamla jaktmarker - nämligen klacken! Vi står långt upp och längst ut till höger, och från vår utmärkta position noterar jag att sektionen ser mer eller mindre fullsatt ut. Som vanligt ska det spekuleras i hur mycket publiksiffran kommer att landa på. Det är lite olika bud, själv är jag närmare hundra på att den ligger på strax under 5000. Jag får nästan rätt visar det sig senare, drygt 4600 bevittnade matchen.
20:50 En helt fantastisk sensommarkväll på Fredriksskans är på väg mot sitt slut. På det grå betongfundament som utgör läktarsektionerna på den norra sidan ställer sig publiken upp mangrant, sången som ekar ner mot planen är entonig och har bara ett budskap: "Kalmar - vi ska upp i år!" Laget har genomfört den här matchen på ett otroligt gediget sätt. Aggressiva, med en inställning som om matchen handlade om liv eller död. Trelleborg har blivit griniga nere på plan, det här är definitivt inte deras kväll även om Mats Lilienberg reducerade för en stund sedan efter en miss av Jocke Lantz. Dudu har varit outstanding, likaså Henrik Rydström. Folk står upp på de flesta sektioner och applåderar. Jag ser många leenden när jag vänder mig omkring. Vi är KFF och just ikväll trivs vi med det.
23:30 Det var meningen att vi bara skulle ta en snabb bärs efter matchen, men hux flux hamnade vi istället på ett av Kvarnholmens många uteställen. Dudu, kvällen till ära iförd någon slags hip hop-outfit, gratuleras i baren av seger - och alkoholrusiga supportrar. Själv nöjer jag med ett snabbt handslag och ett "Thanks man, you were great on the pitch today" innan jag retirerar. Noterar i ögonvrån att Dudus sällskap intar en soffgrupp och att kvällens dryck är mineralvatten. Mörkret har sänkts sig över våran stad, men hoppet om en allsvensk plats nästa år bara fortsätter att växa i våra hjärtan.